Svag till Stark

Har inte tränat benen på 2 veckor, undvikit det för jag vet hur jobbigt det kommer va då jag tar tag i det (pussy), så nu igår kväll hade jag inga val, hade så mycket känslor och grejs inom mig (nive hur kvinnor kan vara) så ända sättet att få dem ur mig var ett jävla jobbigt benpass. Och o-ja det var jobbigt som fan och svettet sprutade.Fick sänka vikterna rejält för att orka igenom det, men det gick väldigt bra ändå till slut, och japp det märker man NU då jag vaknade. Herregud, går som om jag skitit på mig (ursäkta mitt ordval) men seriöst!! Ju längre ni håller viloveckor/dagar mellan muskelgrupperna, ju mer kommer det göra ont nästa gång du tränar dem Jag hade väl planerat att denna vinter skulle jag lägga på lite muskelmassa, men just nu är jag inte alls sugen på något bulk eller jävligt tunga träningpass. Äter typ bara skitmat, dvs. sötsaker dagarna lång och är inte alls sugen på ordentlig mat (problem!!!) och det leder till att min energinivå hoppar upp och ner, min mage gråter och jag orkar inte ens tänka på tuffa träningspass, bara då jag känner för såklart. Men visst dreglar jag över en period då jag sköter om hälsa, träning grymt bra, men just nu då allt annat händer i livet får jag bara prioritera träningen efter det. Men vad är inte skönare än ett tungt pass egentligen?? Får mig alltid på bättre humör, så ibland hur trött och omotiverad man än är så kan det "faktiskt" (noshit) hjälpa att man far och tränar. Oftast. Har ni någonsin hört om någon som säger "oh i really regret that training" näe, inte jag heller. Men som jag alltid också säger, och håller i, är att man ska lyssna på kroppen, ifall man seriöst inte orkar ska man inte tvinga sig, ifall man vet innerst inne att det bara kommer göra skit för kroppen, att man bara bryter ner musklerna, då ska man inte träna heller ifall man inte kan orkar äta och återhämta sig tillbaka. Men visst är träningen bästa medicinen? Även en kort 10 minuters promenad kan göra MIRAKEL. Ifall ni förstår vad jag menar :)