Svag till Stark

Det glädjer mig varje gång lika mycket. Att få kommentarer om att jag inspirerar er. Att lilla jag, kan göra något för att hjälpa er kämpa mot monstret i huvudet, det är otroligt. att få höra era historier, att ni vågar dela med er dem till mig och lita på mig, att tycka att jag är en förebild och att jag strålar av friskhet. Asso wow. 

Jag är en person som inte är alls känslig, inte det minsta (väldigt sorligt) hade gärna velat visa lite mer känslor här och där, men genom att skriva går det lättare. Och FATTA att ERA fina texter kan faktiskt få MIG tårögd ibland. Det är sjukt berörande, att ni orkar kämpa och fighta. Och att ni inte ger upp. Att ni tror på er själva och tror att ni en dag kan bli friska, FÖR SÅ ÄR DET!!!! Det finns den ljusa sidan i livet, det kommer en dag då allt kommer bli BRA!!!

 

 

Ifall du lider av en ätstörning ska du veta att du inte är ensam, det finns tusentals av tjejer och pojkar, gamla och unga som också gör det. Vi alla är unika på det sätt att det inte riktigt finns något enda svar, enda matschema, ända medicin som kommer att få dig frisk. Visst "att börja äta" "att byta dina vanor" "sluta kontrollera" osvosv. Alla människor kan säga och försöka muta dig med vad som helst. Men det ända som egentligen kommer att förändra ditt liv, att bli frisk, att få dig ur den dumma cirkeln. Är att bestämma dig. Att säga nu vill jag inte vara sjuk mer och då bestämmer du dig att bli frisk. Göra whatever it takes för att bli det.

Skriv upp ditt mål, hur du kommer nå det (flera delmål) och när du vill nå det.

Skriv upp sedan vad allt kommer påverka det och vad du behöver göra och ändra på för att nå det.

Skriv upp vid de svåraste tillfällen en lista vad du skulle kunna göra annat, kanske ringa en kompis/familjen, gå en promenad, ta ett varmt bad, sjunga och lyssna på dina favoritsånger, göra yoga eller meditation ifall du är tillåten, rita något, skriva upp alla dina känslor på ett papper, gå till biblioteket eller och shoppa, se en film eller gör något DU ÄLSKAR, vad får just DIG på bra humör?

 

Ifall problemet är att börja äta mera, vet jag att det kommer vara svårt i början. Magsäcken har krympt och minsta lilla tugga till känns enorm och att din mage bara sväller upp och du kommer bli fet. Men det går över, din magsäck kommer tänjas ut till en normal size, (vilket inte syns utanför kroppen) och du kommer inte känna obehag efter måltider mera ifall du blir van med NORMALA portioner. Inte din gamla syn på det "normala". Lyssna inte på anorexia. Lyssna inte, vare sig hon säger att kleta ut maten, kasta något potatis eller fylla tallriken med bara sallad. Vad hon än säger, lyssnar du inte. Du skiter i henne totalt. Ignorerar. Hon kommer då krympa och krymåa, bli mindre och till slut försvinna. Och vem har vi kvar? JO DU! Finaste bästa du. Kanske du länge undrat, vem är du? Men med en sjukdom i huvudet som styr och kontrollerar ditt liv, stänger av en massa annat och fokuserar bara på att fightas med maten eller vikten, det kommer inte att hitta dig själv. Så ta varje måltid som en ny chans,  du vet hur du borde äta, och det är du som ska äta det, inte ana. Det är som ett prov, vill du inte få MVG då? ;) 

 

När du har ätit kanske du har jättemycket ångest och har svårt att sitta still eller vara med de känslorna. Då tycker jag du ska kolla på listan ovan, eller göra något med händerna som får dig att glömma bort det. (för det kommer inte alltid att kännas såhär)

 

Bloggar är ju också roligt att läsa, men verkligen inte såna som får dig mer ångest eller att jämföra dig med andra. Jag hoppas att min blogg inte får er att må dåligt. Jag vet att träning kan vara ganska triggande för många personer, men det är en del av mitt liv och en del av hur jag blev frisk. En jäkla stor del. Det var då jag började träna som jag gick upp i vikt, blev friskare i huvudet (både från ätstörningarna och depression) och då jag började äta mer och mer. Det var inte så att "oh nu har jag tränat nu får jag äta vad jag vill", nej det var mera att jag började lära känna kroppen, ta hand om den och ge kroppen vad den behövde. Se till att den fick den energi den behövde och mycket extra för att ha något att bygga på. Även var gymmet min dagliga terapi, som jag inte hade då än, jag hade inte heller några vänner (pg. den skitsjukdomen) och jag grälade ofta med min familj. Men efter några månader förändrade allting, jag blev som en ny person, jag blev energisk, glad, jag hade något ställe att alltid lita på att fanns där ifall jag mådde dåligt (inte pg. maten) utan psykiskt. Det räddade mig från den djupaste depressionen jag varit i, och det var djupt kan jag säga. Jag hade testat alla slags mediciner och antidepressiva, visst lindrade dem lite en stund eller så inbillade jag mig bara, men de flesta fick mig bara att må sämre och bara vilja rasa ihop varje minut. Så se inte träningen som en negativ sak (vilket många gör, spec ifall man lidit av en ätstörning), det kan faktiskt vara något fint och bra, ifall man gör det på rätt sätt. Utan regler, utan  en massa press eller ångest att "såhär måste du göra", eller något dumt mål "bli fit som fitnessmodellerna på omslagen" eller förbränna något du ätit. Det är helt skit, det är helt dumt, ärligt talat. Det funkar inte. Kanske därför jag mår så bra och haft en regelbunden motivation, livsstil, kanske därför har jag fått det till en del av mina rutiner, att träna. FÖR JAG TVINGAR INTE MIG SJÄLV. Jag får träna och äta vad jag vill när jag vill. Om jag inte orkar äta eller träna, jaha då lyssnar jag på kroppen och gör som den säger. Ifall jag vill äta 1kg kyckling eller 1kg godis, eller ifall jag mår dåligt och inte orkar träna, ifall jag vill spendera 3h irad i gymmet. Ja då gör jag väl det, UTAN ångest. Visst är målet att börja äta&träna normalt, att inte överdriva maten eller äta för lite, men jag tycker då man verkligen är 100% frisk ska man få göra vad man vill. Hur viktigt är det egentligen att varje liten måltid ska vara perfekt? Inte ett dugg enligt migg.

 Man ska inte må dåligt över något man har gjort, man ska acceptera det och gå vidare. Jagvet, enklare sagt än gjort. Men ju mera du upprepar det, kommer du också lära dig det. Livet är inte så invecklat som ni tror, det gäller bara att hitta något som gör dig lycklig och finna en väg till det, eller ifall du redan har det, njut av det och gör det varje dag. Livet är kort, livet är vackert. Kolla dig runt, hur fint det egentligen är, vad du har och tacka över varje dag du får, det är en ny chans att ändra på allting, ifall du så vill.